Grobian

Från Psyklopedin
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Grobianrasen G. b. patheticus, känd för sin litenhet

Grobianen (Gigantopithecus grobianus) var en nu utdöd människoapa som karakteriserades av sin fruktansvärda stank, sina obscena gester, och sitt människolika skällande. Grobianerna levde undangömd i alptrakterna, men de sista fria exemplaren infångades och sattes i Schweiziskt zoo 1893. De brukade livnära sig på att smyga sig fram till fönster och röva spädbarn från traktens bönder. De åt gärna människa, och brukade riva och döda massor med får av rent nöje. Sedan sprang den skrattande tillbaka till skogen nöjd med sitt värv. Den stal öl också. Och spred nazistisk propaganda på flygblad som de tryckte på tryckpressar som de hade stulit. Grobianer brukade ha sex med gärsgårdsstörar. Samt kasta kodynga på förbipasserande politiker. Wilhelm Björkström tros ha blivit det första offret för en kodyngeattack. Efter 1527 bröt det stora sydtyska bondeupproret ut, varför grobianer av rena farten beskrevs som kättare av Katolska Kyrkan.